Buddenbrooks av Thomas Mann

I mina bokrecensioner är det mycket viktigt för mig att sammanfatta vad som fick mig att börja läsa en bok samt avsluta den. Att ha litteratur som intresse är mycket ensamt och läsning av god skönlitteratur i dagens samhälle är mycket rart. Jag finner det konstigt på ett sätt att inte fler söker sig till litteraturen - med tanke på den stressiga miljö som vi befinner oss i. Tillflykt in till ett bibliotek eller bokhandel borde ju vara en lättnad för att slippa stressig vardag, men tyvärr tror jag att många är rädda för att börja läsa böcker av rädsla för att skönlitteratur uppfattas som svårt. (Naturligtvis handlar det väl om tid också.)

För en tid sedan bestämde jag mig för att läsa igenom några tegelstenar som legat och samlat damm i ett antal år. Jag har nu i början av mitt vad man ska säga sommarlov, plöjt igenom 662 sidor tegelsten av makalöst, otroligt intrigdrama, naturligtvis med högsta litterära finess och subtilitet - Buddenbrooks. Jag erhöll romanen Buddenbrooks av min farfar, det vill säga för en himla massa år sedan. Jag vill tro att jag var i tidiga tonåren och hade inte en aning om vem Mann var. Jag fick boken i julklapp och jag vet att jag påbörjade romanen kort efter att jag fått den, men jag förstod absolut ingenting. Jag lade undan den för att göra ett nytt försök några år senare, utan att lyckas ta mig igenom den. Inte förrän nu, år 2015, 25 år gammal. Nu var jag mogen och jag absolut älskade den!

Och som vanligt är jag inte intresserad av att skriva en generell, heltäckande recension, utan mer fokusera på detaljerna. Vad jag fann svårast att ta till mig i romanen var inledningen. Den närmaste familjen är samlad i vardagsrummet i familjens nya hus. Blickarna går från den ena personen till den andra och Mann introducerar karaktärerna genom att läsaren får följa blickarna. Det var svårt att ta till sig början, speciellt då han också använder sig av smeknamn på personerna, precis som om vi redan kände dem. Läsaren kastas in i familjesammankomsten och dess aparta kotteri. Dessutom handlar hela första delen om en middagsbjudning där hela familjens närmaste vänkrets radas upp med namn, yrke och karaktärsdrag. (För att komma ihåg alla var jag tvungen att skriva upp namnen på dem.) Har man väl klarat sig igenom första delen, går resten av bara farten.


Vad vill Mann med Buddenbrooks säga? Liberalismen idealiseras, dock även om inte familjen Buddenbrook förstår detta. Som kvinna gjorde jag en form av feministisk analys. Familjen går i slutet under på grund av dålig ekonomi och att männen som ska axla ansvaret för firman dör, dock hade inte detta skett anser jag om kvinnorna hade fått samma utbildning som männen. Männen var de som bar försörjningsansvaret och firmans fortlevnad var beroende av att en av sönerna tog över och drev handelsbolaget. Det lyckades i fyra generationer, men när unge Hanno avled i tyfus var det slut på handelsrörelsen och familjens välgång.

En annan viktig detalj är att Thomas Buddenbrook i sitt testamente skriver att firman, efter hans död, ska upplösas och inte tagas över av sonen Hanno när denne blivit myndig. På sätt och vis bidrar Thomas till att dra familjen ned i botten, att avsluta företaget som hans farfar startade upp. Varför gör Thomas detta? Var det för att han ogillar övriga familjen? Är det för han har fått dra det tyngsta lasset eller är det för att han tror att den något klene Hanno ändå inte skulle klara av att sköta firman? Eller anser han företaget en för stor börda som bränner ut familjefäderna? Bra fråga...Lite roligt är att Halmstats omnämns som handelsstad.